Jenny Jägerfeldt: Här ligger jag och blöder
Jag tror att de flesta kan skriva under på att det är något
magiskt med böcker som man inte kan sluta läsa. Ofta uppstår ju den effekten så
småningom, men långt ifrån alla berättelser fångar en sådär omedelbart på
första sidan. Det är fint när det händer, och extra fint är det när det händer
med realistiska tonårsskildringar. Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeldt har allt som krävs: en
huvudperson man tycker om och identifierar sig med, en intrig som behöver
nystas upp,
och framför allt: ett otroligt bra språk.
Maja är sjutton år och bor mestadels med sin pappa. Mamma
Jana i Norrköping är märkligt frånvarande och inåtvänd. Maja oroar sig, men
klagar inte – hon är ju nästanvuxen och van att ta hand om sig själv. Men när
Jana plötsligt försvinner vänds Majas värld oväntat upp och ned. Samtidigt
hittar hon ett mejl som absolut inte är adresserat till henne, men som rör
henne i allra högsta grad.
Här ligger jag och blöder har en otroligt stark inledningsscen där Maja sågar av sig toppen av
tummen med en sticksåg. Jag åkte tunnelbana baklänges när jag läste det
partiet, och det kändes som att det var jag som hade sågat av mig tummen. Det
är nämligen så med Jägerfeldts språk – man tar det till sig och känner det i
hela kroppen. Genom språket får även Maja en karaktär som är helt hennes egen.
Sällan har jag stött på en huvudperson som är så rakt igenom trovärdig, och
ändå så märkbart litterär. Det är någonting med den utpräglat ironiska tonen
som i kombination med en stor dos riktigt välskriven prosa blir något alldeles
extra: ”Jag reste mig hastigt upp ur sängen. För hastigt, och en tung
blyliknande värk spreds från tinning till tinning och tvingade mig att sätta
mig ner igen. Munnen var torr. Jag kände på tungan med fingret. Det kändes inte
som om den var min, det kändes som ett främmande föremål. Som om ett litet djur
hade lagt sig där och bara dött. Jag kände för att göra detsamma”. Jag tänker
på filmatiseringen av Christina Herrströms Glappet när jag läser, för på samma
sätt som Julia Dufvenius dramatenmonologer framför spegeln går rakt in i
hjärtat, andas den här romanen finkultur utan att bli svårläst.
Uppväxttemat och Majas (yttre och inre) sökande efter sin
mamma berör. Jägerfeldt lyckas på ett snyggt och subtilt sätt skildra den
världsomvälvande och skälvande perioden när man inser att ingenting någonsin är
svart eller vitt – föräldrar är inte bara föräldrar, de är människor. På 250
sidor går Maja från trotsig tonåring till ung vuxen, och det är rörande, roligt
och självklart på samma gång.
Jenny Jägerfeldt är psykolog och krönikör. Hon har tidigare
arbetat med ungdomar på BUP, och driver nu en privat mottagning samt medverkar
i Radiopsykologerna på P1. 2006 debuterade hon med romanen Hål i
huvudet. Med Här ligger jag
och blöder vann hon 2010 Augustpriset i
barn- och ungdomsklassen. Den lyfter viktiga frågor, och stärker en i ens växande. Det är, med andra ord, en bok som behövs.
/Julia
Titel: Här ligger jag och blöder
Författare: Jenny Jägerfeldt
Förlag: Gilla böcker
Åldersrekommendation: 15+
(Bilden är lånad från libris.kb.se)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar