1. En samtida klassiker med mästerligt karaktärsbygge

Philip Pullman: Guldkompassen

När jag bestämde mig för att läsa om Philip Pullmans ”Guldkompassen” var det första gången på 14 år. Jag var 11 när den kom, och det blev en av de där böckerna som biter sig fast och aldrig riktigt släpper taget. Kort sagt: jag hade ganska höga förväntningar.
Som tur är visade sig Pullmans roman vara ett av dessa underbara verk som bara växer med tiden.

Berättelsen om Lyra Belacqua tar sin början i ett Oxford som på ytan liknar vårt, men skiljer sig stort när man tittar närmare. Lyra bor på ett college tillsammans med gamla, ointresserade akademiker, och hon lever på det hela taget ett vilt och lyckligt liv – hon krigar med rännstensungarna i lerbankarna, steker en skadad Råka och besöker de gamla rektorernas gravvalv (med nattliga påhälsningar av osaliga andar som följd). När hon en kväll gömmer sig i akademikernas sällskapsrum får hon se sin farbror, Lord Asriel, presentera en rad fotografier föreställande norrsken. Och uppe i norrskenet syns en stad. En annan värld. Och Lyras liv förändras för alltid.

Detta är den första delen i en trilogi med samlingsnamnet "Den mörka materian" som kom på svenska 1998. Vad ska man säga? Guldkompassens persongalleri är helt fenomenalt. Det är verkligen en av Pullmans främsta kvaliteter som författare; detta att kunna bygga upp såväl barn som pansarbjörnar och på något sätt lyckas med att få dem att kännas alldeles levande. Lyra är snarare en person än en flicka. Hon är fullkomligt ointresserad av rena klänningar, sänker en syjenarbåt och delar en cigg med rännstensungarna. Det är, minst sagt, befriande läsning. På samma sätt fungerar det med den svala och karismatiska Mrs. Coulter, som är ondskan personifierad. Det onda är precis lika trovärdigt som det goda. Jag inbillar mig att det är det som ger berättelsen dess tyngd. 

            
Jag vill även passa på att slå ett slag för Olle Sahlins fina översättning. När Lyras ständiga följeslagare Pantalaimon säger ”Nå? När ska vi rymma vår väg?” blir det tydligt att detta är en översättare med känsla – inte bara för språk utan även för karaktärernas personlighet och djup. Det går liksom inte att vara annat än imponerad och lycklig.

Har du sett den hemska filmatiseringen av Guldkompassen från 2007? Frukta icke. Skillnaden i kvalitet mellan bok och film kan illustreras av följande lilla historia:
När Philip Pullman för ett par år sedan besökte Waltic-kongressen i Stockholm var det någon på presskonferensen vars döttrar hade sett filmen, och tyckte att den var förfärlig. Pullman svarade då: ”I think your daughters have very good taste in movies”. Sedan avslutade han med att hinta om att det eventuellt kommer en fjärde del i vad man trodde var en avslutad trilogi. Gott så.

/Julia

(bilden är lånad från libris.kb.se)

Titel: Guldkompassen
Originalets titel: Northern Lights
Författare: Philip Pullman
Förlag: Legenda/Natur och Kultur
Åldersrekommendation: 9-12 (eller: 9+)