10 april 2012

En uppskattad present

För ett par veckor sedan var jag bjuden på ettårskalas. Barnets föräldrar hade önskat sig en rad praktiska saker, så som handdukar och annat som inte är så kul att köpa själv men antagligen väldigt bra att få. Eftersom jag snabbt insåg att de förmodligen skulle få typ tio handdukar ändå skippade jag det och bestämde mig för att göra det jag gör bäst - köpa en bra bok till en liten person.

Visserligen köper jag ibland barn- och ungdomsböcker till mig själv, men det är ännu roligare när man får möjligheten att köpa till någon som faktiskt tillhör den givna målgruppen. Samtidigt får man ännu större anledning att vara picky eftersom barn inte har samma förmåga att tänka kritiskt som vuxna har.

Nåväl. Just den här gången var det inte så svårt att välja. Ända sedan jag hörde om den första gången för drygt ett år sedan visste jag att det var Stina Wirséns Jag som var den ultimata presenten. Det är verkligen ett litet mästerverk - klassiskt och nydanande på samma gång, en berättelse som är enkel samtidigt som den sätter fart på fantasin och där text och bild samspelar på ett fint sätt. Bläckteckningarna mot de enfärgade bakgrunderna är fulla av rörelse och samtidigt mycket vackra att se på.

Men när jag stod där i bokhandeln och skulle betala blev jag plötsligt osäker. Är det för arty? För svårt? Det här kanske är en bok som snarare riktar sig till de som köper (föräldrarna) än de som ska läsa (barnen)? För precis som Aase Berg skriver i DN 19/3  är det inte helt självklart att det här är en barnbok. Man kan också läsa den som en poetisk vuxenbok med illustrationer. Men eftersom jag nu var i viss tidsnöd bestämde jag mig för att ändå köpa Jag, i trygg vetskap om att föräldrarna nog skulle tycka om den i alla fall. Ettårskalaset kom och gick, och presenten hamnade på presentbordet och sedan i en hög med andra saker. Böcker försvinner ju så lätt när det plötsligt dyker upp en boll som är lika stor som födelsedagsbarnet själv, det säger ju sig självt. Men när jag någon vecka senare pratade med föräldrarna fick jag veta att Jag tydligen blivit en ny favoritbok.

Sådana böcker som har förmågan att tilltala både barn och vuxna tycker jag är intressanta, de visar att den konventionella boksidan med enbart text inte alltid är det bästa medlet att berätta en historia på. Och som vuxen behöver man inte alls ha vuxit ifrån bilderbokens berättarstrukturer, tvärtom kan man uppskatta dem ännu mer när man ser dess fulla potential. Jag tycker att alla ska läsa Jag. Både för att det är en del av allt det fina som barn och vuxna kan dela, och för att det är en av de vackraste böckerna i år.

/J




Titel: Jag
Författare: Stina Wirsén
Förlag: Bonnier Carlsen
Rekommenderad ålder: Alla







Bilden är hämtad från kb.libris.se

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar